Inte så konstigt.. egentligen!
Kategori: Allmänt
Grynet mår bra och allt är helt fantastiskt, givetvis är det så att alla vill träffa, snusa och hålla henne. Precis så som det alltid varit med små barn, precis så som jag också är! Man vill hålla i andras barn och man vill få snusa på dom nyfödda. Även fast vi är hemma i vår miljö och den som håller har tusen egna ungar så känns det konstigt att lämna över henne.
Jag har burit henne i nio månader och är så van att ha henne nära, känns tomt när hon är hos andra. Känns inte alls så när hon är med Martin, men han är ju pappa! Men oavsett om det är en vän eller släkting så känns det konstigt.
Nämnde det för Ulla, barnmorskan, sist vi var där. Hon sa att det inte alls är så konstigt som det kanske kan tyckas. Många mammor upplever samma känsla men få pratar om det, nästan som att dom skäms för att känna så.
Det går bättre och bättre men än känns hon så liten och bräcklig! Får känslan av att någon stjäl henne när dom tar henne och domderar. Vissa "tar över", vill bara hjälpa till, avlasta, men det blir bara jobbigare för mig! Det är lättare att vi byter blöja, klär på och fixar än att någon ovan försöker böka runt! Smetar mest bara ut avföringen och huvudet kastar åt alla håll när boddyn/tröjan ska över huvudet!
Vill jag/Martin ha hjälp så ber vi om det..