Tack!
Kategori: Allmänt
Måste bara börja med att tacka alla som visar sitt stöd och som håller tummarna för oss! Det betyder mycket för mig. Tack!
Det går definitivt inte åt rätt håll. Sen allt pappersarbete med försäkringen gör det inte mindre tungt. Vem f*n har ork med allt pappers strul när man är ledsen och orolig?!
Varje gång han ska resa sig är det nästan så att man kniper ögonen och vill inte se. Det gör så ont i mig att bara se hur fel det blir. Försöker lyfta upp honom i soffan och ner, istället för att kan ska hoppa själv och göra sig illa. I den största mån jag bara kan begränsar jag hans rörlighet. Mindre lek, inte hoppa och klättra runt som vanligt. Vill bara gråta när jag ser hur illa det går för honom!
Det lutar mer och mer mot att han åker till katthimlen. Har tidigare varit fast besluten om att jag och Martin tillsammans ska åka in och vara med när han får somna in men ju längre tiden går desto mer osäker blir jag.
Jag tror inte att jag klarar av att se det. Jag vill minnas honom levande, med nyfikenheten i blicken och svansen viftandes!
Till råga på allt husfix, kattstrul och graviditet så har jag fått munsår. Ett rejält! Liksom mellan hakan och läppen, verkligen behagligt! INTE!
Känns verkligen bra när magkatarren kommer tillbaka, munsår blommar upp och näsblod nästan varje dag. Oj vad bra man mår! Oj vad bra det ska vara för graviditeten! Skulle vilja skrika rakt ut av ren frustration för att INGET går i medvind just nu!